Vi släppte ihop hästarna på fredag em. Då tyckte jag att Litla o fölet "boundat" tillräckligt för att möta de andra. Särskilt Vaka har varit olycklig och stått o gnäggat vid björken, och velat in till Litla o fölet. På kvällarna har hon hängt över boxväggen och gnällt uppgivet. Först trodde jag att hon "kände av" att Litla var dålig, men efterhand tror mer att hon känner sig övergiven.

Litla stod i lösdriften då jag kallade på henne - hon hängde på mig direkt och verkade helt med på min idé joch att "nu" var det dax att presentera lillkillen. Hon följe mig ut på tummen och sprang med fölet upp i skogen men vände då hon såg de andra nere på ängen och sprang ner mot dem med fölet efter - här ska presenteras. Stolt for hon fram emot Svavar med sina härliga frambenslyft o svansen på ända :-) Svavar o Geisan de tittade lite o fortsatte lugnt att beta. Vaka däremot ville väldigt gärna komma nära och fick då en galant kick av Litla, hon fick även smaka på utfall med framdelen - garnityret visades upp i hela sin vita glans... Vaka fattade ingenting!!! va?! Hon ställde sig lite vid sidan av o bara glodde...!? Eftermiddan gick och Vaka fick inte komma nära. De andra brydde sig inte, som sig bör.